Virus lurar alla

Helvetes jävla skit. Vinterns resa är bokad, till Vietnam var det tänkt. Nu läser man högt och lågt om dödssmittan och ena stunden känns det som om jag borda dra en kondom över hela huvudet för att ens våga sätta mig i ett plan mot Asien, andra stunden känns det fritt fram att byta kroppsvätskor med vem som helst bara inte med nån som verkar snuvig. Samma sak när hiv blev känt, eller ebola, eller ännu längre tillbaka pest, kolera och syfilis. Reaktioner på farsoter följer nästan alltid samma mönster: Förnekande, panik och hysteri, moraliserande, främlingshat och ibland också påståenden om Guds straff.

När ett okontrollerbart odjur rör sig över världen far fan i folk. Eländet har bara börjat, jag gnäller om en bokad biljett till Vietnam men svär över det jobbiga som nu följer i virusets spår. Förnekandet har vi med näppe passerat. Kina har mörkat antalet sjuka, av skam att vara en virushärd och få skulden för en epidemi, eller i tro att det inte var så allvarligt. Skedet panik och hysteri har börjat, dagens tidning meddelar att hela Kinas befolkning – 1,3 miljarder – riskerar att smittas. Och när resenärer får frågan i en kvällstidning om de kan tänka sig resa till Asien svarar 85 procent nej.

Snart kommer resten.

Snart kommer asiater vara en riskgrupp, få kommer att vilja sitta bredvid en snedögd man eller kvinna som hostar och snyter sig. Och stackars dem som mår dåligt av pollen, har astma och behöver läkarvård. Är de dessutom svarthåriga, bryter på annat språk ja då får de räkna med att bli bemötta av vårdpersonal med plasthandskar och visir. Redan nu nekas människor som har luftvägsproblem att gå ombord på flygplan. Och vilket land kommer först att stänga sina gränser för en viss typ av människor? För vi kommer med all säkerhet att skylla på andra, särskilt på främlingar från andra länder. Den allmänna skräcken för det okända kommer att förstärkas, minoritetsgrupper kommer antagligen att bli utpekade som smittbärare.

När man först började ana ett virus bakom sjukdomen aids drogs många märkliga slutsatser. Eftersom sjukdomen först upptäcktes bland homosexuella män, trodde man att den smittade genom partydrogen poppers som andas in, inte helt ovanlig på gayställena runt om i världen. Sjukdomen aids, döptes om till Grid – Gay Related Immune Deficiency Syndrome. En kort tid senare, då förnekelsen övergått till panik förutspådde mörkermän att en av fyra i Sverige skulle vara smittad vid millennieskiftet. I folksamlingar skulle människor undvika kontakt med okända. Det hette också att det var en storstadssjukdom. I efterhand vet vi vilka fruktansvärda missbedömningar det var. ”Gaysjukdomen” är i dag ett av världens största hälsoproblem, 70 procent av världens hivsmittade är heterosexuella, 90 procent finns i fattiga länder. I stället för att skambelägga en grupp människor hade man kanske kunnat rädda några miljoner liv genom saklig upplysning.

Att elaka virus sprids över världen är vårt fel. Vi som reser. Slå upp vilken gammal epidemi som helst och där finns berättelser om skepp från främmande land som drivit i hamn med hela besättningen död, och eftersom det fanns finfina varor ombord har någon hoppat ombord och hämtat grejer och vips var viruset i land. Hiv spreds förmodligen från Afrika via gästarbetare till västindiska öar, som i början på 1970-talet var gayparadis för män från USA. Därifrån spreds viruset till amerikanska storstäder, resten är modern historia.

Sars öppnar också dörrar för moralryttare, tätt följda av kyrkan. Det kommer dras fram historier som blir myter och vandringssägner om hur sars en gång uppstått, antingen genom omoralisk handling (sex) eller kemiskt framställt för att användas som vapen i krig. Kyrkan kommer delas i två; den ena som vårdande, den andra vänder ryggen till och säger i värsta fall att sjukdomar är Guds vilja.

Mitt i alla fördömanden, skräckhistorier, statistik, procenttal och riskbedömningar står vi nu och försöker plocka ut ett och annat strå av kunskap för att fatta beslut. En sak är säker, sars kommer lura oss allihop. Virus lurar alltid. Hytter med näven så vi med pengar och dyra biljetter i hand börjar darra, men slår långt senare mot världens fattiga. Då har vi andra redan glömt att vi en gång varit rädda.