Jag låter det aldrig ta stopp, stannar aldrig vid formuleringar som jag inte riktigt får ihop, då skriver jag istället xxx, för att sedan kunna gå tillbaka och fila på.

Det finns nämligen en tid för att skriva, och en annan för att stryka.

Det här är givetvis inte en sanning som gäller alla, men i mitt författarskap är jag försiktig med att stryka innan jag har ett rejält material att stryka ur. I slasktexter kan de mest begåvade idéer dyka upp, och ibland karaktärer som man inte alls hade räknat med.

När man har alla ingredienser, är det dags att koka ner. Så sa också min redaktör Maria Thuvesson när jag lämnat mitt förra manus. ”Skriv ett tag till” (tror hon sa 20 000 tecken) ”jag vill se lite mer om  det här och det där (specifikt handlade det om 80-taltes gayliv, och en otydlig karaktär) ”sedan kan vi börja koka ner”.

Jag fortsätter samla ingredienser. Hittills har en död man dykt upp som jag inte räknat med. Och en kvinna med väldigt stor byst.

Många andra namn i boken arbetades fram på likande sätt. Namn är laddade. De är också högst personliga. Känner man någon som heter Lena eller Maggan, färgar det givetvis upplevelsen och bilden av karaktärerna.

Nu, när jag skriver min andra roman, dyker en frodig kvinna upp. Sensuell och frispråkig. Hon heter i mitt huvud Grace. Jag vet inte varför, det bara dök upp.

Vi får se om det är så hon heter till slut. För andra kanske Grace är någon helt annan än den jag just håller på att lära känna.

Jag vet inte vad det är, men något händer både i kroppen och mentalt när jag spelar i vårt band Need A Nurse. Jag får kliva i en annan roll, eller så kliver jag rakt in i mig själv.

Ungefär som när man skriver roman.

Här är fler bilder från vårt gig på Judy’s, 28 april. (Foto: Lise-Lotte Åberg)

1. Berätta vad som hänt med en gång.

2. Håll det så kort som möjligt.

Skriver man en roman gäller följande.

1. Håll på vad som hänt, låt det gärna bli en gåta.

2. Spänn upp, blomma ut.

Jag är ett levande exempel på hur svårt – särskilt punkt 1 – kan vara. I mitt första kapitel dör en hund. Den första versionen av detta kapitel inleddes med: ”Jag sitter i hallen med min döda hund.” Därifrån arbetade jag mig tillbaka till händelsen som ledde till detta. Ett grepp man som litterär berättare naturligtvis kan använda sig av, genom en hel roman. Men i mitt fall var det upprinnelsen till vad som kommer hända sedan. Det kapitlet måste jag nu helt vända på.

Det där att INTE hålla sig kort är som att programmera om hela hjärnan. Mina bästa texter, krönikor, har haft omfång på drygt 3000 tecken. Där kan jag fånga en läsare, få en riktig knorr och förhoppningsvis berört, eller väckt en fråga.

Samma sak ska nu utföras på drygt 400 000 tecken.

Här är några av svaren:

– Hur har du haft det?

– Var har du varit?

– Vad var du rädd för? Vad ångrar du? Vilka saker tänker du på nu som såna fåniga bagateller i det stora hela? Jag menar, har man varit död i 20 år borde man kunna ha lite perspektiv på livet. Vad som var värt något och vad man gjorde mest för att det förväntades av en. Allt sånt vill jag veta av en som inte längre har några pretentioner eller prestationer att leva upp till. (Jag är visst mer intresserad av livet än döden. Hur det är på andra sidan kan vi ta sen, när vi klarat av alla frågor om livet :-))

– Om min väninna, som omkom i en bilolycka när vi var 18, om hon kom tillbaka nu, skulle jag fråga om hon kunnat se oss och om hon varit närvarande i våra liv ifrån den dimensionen där hon befunnit sig?

– Om min väninna, Daphne, som omkom i en bilolycka när vi var 18, om hon kom tillbaka nu, skulle jag fråga om hon kunnat se oss och om hon varit närvarande i våra liv ifrån den dimensionen där hon befunnit sig?

– Var man hamnar när man går över. Om man kan bestämma något själv, eller om allt styrs av annan kraft eller de gärningar man gjort i livet. Om man kan se de levande och förflytta sig parallellt med dessa. Hur det är möjligt att komma tillbaka. Om det finns ytterligare dimensioner.

– Varför väntade du så länge med att komma tillbaka?

Ska strax går och fira utgivningen av min systers bok ”Våga misslyckas – affärsutveckling utan prestige.” Inte bara för oss företagare, utan för alla som vill utvecklas som människor. Bland annat ställs frågan Vad är framgång i ditt liv? Jag har ett eget svar: Att själv kunna bestämma vad jag gör med min tid.

Vad är framgång för dig?

Britta Sjöström: Våga misslyckas – affärsutveckling utan prestige

Nu är du rik utan nånting alls
för mjukhet kan komma ur sorg
Det är så stort att du kan ge så
om du ger allt, ej för att få, så blir du hel

Du vandrar längs en hård lång väg
och även om du föll reste du dig upp igen
På nåt vis så lämnar du ditt hat tillslut
och nu gör ingenting ont

Du förlåter dom som gjort dig så illa
men hatet kan komma ur sorg
Det är så stort att du kan ge så
nu ger du allt, ej för att få, och du blir hel
och nu gör ingenting ont

Du vet att om du ger så blir du hel
Och om du får och om du ger
ja om du får så blir du hel

Till dig som är frilans:
1. Studera noga tidningen du hör av dig till. Du måste veta en hel del om vilken inriktning tidningen har för att kunna pricka in rätt typ av material. Du är tidningens hantverkare, du ska komplettera den egna redaktionen. Ge dem ett förslag de inte själva kan komma på, eller göra. Överraska!

2. Tydlig vinkel är a och o. Om du ska skriva om Bangkok, fungerar det inte att bara skriva om Bangkok. Man måste dyka ner i något, begränsa. Cykla i Bangkok eller stopp längs Chao Phraya River är två jobb jag själv gjort som lätt såldes in (dagspress).

3. Kolla in tidningens webb. De tidningar som är riktigt duktiga på att arbeta med frilansmaterial har lagt ut kontaktuppgifter, men också hur eller vad de köper in.

4. Mejla dina förslag om du vet vem på redaktionen som ansvarar för uppköp. (Annars riskerar det komma bort). Mejla inga långa berättelser, förslagen ska vara korta och tydliga. Följ upp mejlen efter max två veckor om du inte fått något svar. Respektera redaktionens arbete om du ringer: fråga först och främst vem det är som har hand om frilansmaterial. Kan vara chefredaktör, redaktionssekreterare, redaktör ja faktiskt vem som helst. Inled med att fråga om det finns möjlighet att diskutera ett frilansförslag nu, eller om det passar bättre vid annan tidpunkt.

5. Om du får ja på ditt förslag: fråga då A. Vem är läsaren? Förhoppningsvis har tidningen en tydlig läsarprofil. B. Omfång, dvs hur lång ska texten vara. C. Deadline. Och för tusan, håll deadline! Tänk på att du sitter först i en lång produktionskedja. Det ska finnas tid för alla att arbeta in din text i en tidning.

6. Gör upp om betalning innan du börjar arbeta vidare.

7. Var tillgänglig då du skickat din text. Med största sannolikhet kommer den att bollas några vändor, gäller även för rutinerade journalister. När (inte om) du får kritik – var öppen för den! Det kan kännas tungt, särskilt om man skrivit något personligt, men redaktören läser din text med stor vana och utifrån vad som är rätt just för den här tidningen. Visst ska du försvara det du tycker är bra, men kill your darlings är inget tomt uttryck. En öppen dialog om hur man förmedlar något i text är den allra bästa skolan. Se kritiken som en möjlighet till utveckling.

8. Om redaktion är nöjd med ditt arbete, smid medan järnet är varmt! Återkom med nya förslag, inget är mer värdefullt än att som frilans få en stadig uppdragsgivare. För tidningen är detta också guld, att arbeta med någon man känner, och som man vet levererar välskrivna texter, med rätt omfång i rätt tid.

Så här arbetar en redaktion med frilansmaterial: (Vagabond)

Journalistförbundets frilansrekommendationer.

Till dig som är redaktör (eller annan som köper in material):
1. Lägg ut information på tidningens hemsida om hur ni arbetar med frilansmaterial och gärna kontaktuppgift om vem som tar emot förslagen. Ett bra sätt kan vara att be frilansare skicka in sina förslag via mejl, då måste de tydligt formulera dem och du kan gå igenom dem när du inte sitter mitt uppe i något annat. (Gäller naturligtvis inte nyhetsmaterial.)

2. När du fått ett förslag på mejl: Låt då personen som skickat det veta att det är mottaget. Meddela också när han eller hon kan få ett svar. Gör i ordning ett standardmejl, så slipper du skriva om och om igen. Det är rimligt att ge besked om ja tack eller nej tack inom två veckor.

3. Var tydlig med vad uppdraget ska innebära (för du vill säkert diskutera idén lite, lägga till och dra ifrån). Jag säger det igen: Var jättetydlig. Ge gärna informationen skriftligt i mejl, men helst också genom ett samtal. Ju tydligare man är nu, desto bättre blir jobbet (för det mesta). Ge information om vem läsaren är, vad han eller hon ska få ut av texten, omfång och deadline.

4. Gör upp om betalning innan arbetet sätts igång.

5. När du väl fått materialet, bekräfta alltid att det är mottaget. (Då slipper du telefonsamtal eller mejl från frilansar som är noga med att sköta sin deadline och som vill veta om det kommit fram.) Du behöver inte ha läst det, men skriv ett mejl och säg ”Tack för ditt material. Jag har ännu inte läst, men återkommer till dig nästa vecka, då diskuterar vi din text”. Eller när du nu avser att återkomma. Men låt inte materialet ligga för länge, respektera frilansarens tid.

6. När du framför kritik av text, tänk på att alltid, alltid ta fram det som är bra först. Stärk skribenten, bygg en trygg plattform där ni tillsammans kan diskutera texten, både framgångar och fallgropar.

7. Informera frilansaren om när materialet kan komma att publiceras.

8. När det publicerats. Skicka en tidning. (Och gärna en karamell.)