Män som skrevar

Jag drabbas av dem på tunnelbanan, på bion, på flyget och nu sist när jag såg teatern “Hjälp sökes”.

Män som breder ut sig, sitter och skrevar med benen.

På Orionteatern var det trång och varmt. Jag bad mannen bredvid (bilden) att dra ihop sig lite så vi alla kunde få plats.

“Jaså det tycker du”, blev hans svar. Därefter satt han och stirrade på mig i säkert tre minuter.

Det var hotfullt och väldigt otäckt.

Det hade känts bättre och varit på sin plats med: “Åh förlåt, jag märkte inte att jag satt så.”

Fin bild – jävlig tid

Ibland hörs bittra röster: “Var fanns de lesbiska under hivtiden?”

Jag har någon gång haft lust att svara: “Var fanns bögarna?”, för självklart var inte heller alla bögar engagerade.

Alla orkade inte. Och i uttalandet läser jag in så mycket annat än bitterhet. Sorgen är frusen för många av oss.

I vissa gestaltningar av hivtiden syns bara bögar. Bögar som bara umgås med bögar. I min värld umgicks och umgås bögar och lesbiska. (Och heterosexueulla och homon och queer och trans).

På bilden syns vi tillsammans i en aktion med Act-up. Bilden är tagen av Jon Voss, som också skrivit en kort artikel om aktionen.

Flera av personerna på bilden vilar i frid.

Äntligen möts vi av ABBA

Jag har skrivit åtskilliga texter om hur viktigt det första intrycket är när man kommer till ett land, och då pratar jag redan på flygplatsen.

Jag har också skrivit en del om hur viktiga ABBA är som bild av Sverige. I många länder kan man prata om Zlatan men jag vet faktiskt inget som klingar så bra som ABBA, särskilt om man är i USA eller Australien.

Jag har påpekat vikten av att ha ett ABBA-museum.

ABBA- the museum är på gång och öppnar 7 maj.

Och numera möts man av jättelika bilder av ABBA på Arlanda.

 

Ett San Francisco som aldrig visas

Hemma ser vi ofta bilder av vackra broar, Cable Cars, Fishermans Warf, viktorianska hus och sjölejon. Men när man väl är i San Francisco dominerar en helt annan bild: De hemlösa.

Första gången var en chock, jag bokstavligen klev över dem, bodde då i området Misson som var riktigt ruffigt, nu glansigt och hippt. Men de hemlösa är kvar, och de är betydligt fler.

Går man den stora huvudgatan Market ner mot stan blir bilden bara värre och värre, allra tydligast utanför snygga stadshuset Civic Center. Kontrasterna är enorma. Det vackra i denna välpolerade stad och det i avgrunden värsta beviset på USA.s ekonomiska situation och socialpolitik.

På nyårsafton låg de som i drivor i tunnelbanan, jag överdriver inte. Det var en iskall natt.

Min vän Paula berättar om vänner som blivit av med sina jobb, inte kunnat betala hyran, vräkts och som nu bor i på pappkartonger i Golden Gate Park.

“Det finns nästan ingen medelklass längre. Bara väldigt fattiga och väldigt rika.”

Inget annat är ett övergrepp

Idag kom en vän, en manlig vän som jag tycker mycket om, och hälsade på mig genom att sätta fingrarna i mina sidor, bakifrån.

Jag tycker det är mycket obehagligt. Mycket.

Så har pojkar och män gjort på mig och andra kvinnor i hela mitt liv. (Jag ser det aldrig göras på andra män.) Trots att jag gång på gång talar om hur obehagligt jag tycker det är. Män jag tycker om, kompisar jag känner väl.

Idag sa jag det också, till samme man som jag sagt det till två gånger förut.

“Men tjejer brukar tycka det är roligt, de hoppar ju till”, svarade han.

Jag vet inte en enda som tycker det är roligt. Jag vet däremot många som talar om obehaget.

Varför fortsätter ni killar göra så här?

Det är inget annat än ett övergrepp. Jag säger ju nej.

Vad säger ordspråken om kvinnosynen?

Om 2 dagar lanseras sajten Cause Of Death: Woman. En journalistisk granskning av våld mot kvinnor i tio länder. Mellan 2010 och 2012 träffade Karin Alfredsson, Kerstin Weigl och Linda Forsell dem som överlevt våldet och dem som arbetar för förändring. Med hjälp av anhöriga kan de också berätta en dödad kvinnas historia.

Jag lägger nu in de sista texterna. Här är några av de ordspråk som finns runt om i världen:

Sverige

Skoskav och käringgnag är det värsta en människa kan råka ut för här på jorden.

Östanväder och käringträta börjar med storm och slutar med väta.

Kvinnans plats är mellan knytnäven och spisen.

Den man älskar agar man.

Far över mor, mor över mig och jag över katten, sa pojken.

Man ska inte gå mellan barken och trädet.

Den som har en vacker hustru behöver mer än två ögon.

Har man tagit fan i båten får man ro honom i land.

Styr häst med betsel och kvinna med käpp.

Kvinnan har sitt ljus av mannen liksom månen av solen.

Sanningen ligger väl som vanligt någonstans mitt emellan.

Pojkar är som kor efter svamp.

Man ska akta sig för framdelen på kvinnorna och bakdelen på hästarna.

När fingret är ringat är kussimurran tingad.

Lakstjärten och flickorden är det halaste som finns på jorden..

Kongo

Inga hönor ska kackla när tuppen är hemma.

En flickas stolthet bor i mannens hus.

Kvinnan är som kameleonten – byter färg när hon vill.

Att äta med kvinnan är som att äta med häxan.

USA

Kvinnor, liksom gong-gongar, bör få ett slag då och då .

Både goda och dåliga hästar behöver sporrar, både goda och dåliga kvinnor behöver piskan.

Kvinnan, hunden och valnötsträdet – ju mer du slår dem, desto bättre blir de.

Älska rätt, piska rätt.

Ryssland

Han älskar dig, han slår dig.

Han slår dig, han älskar dig.

Ta inte ut skräpet från huset.

Kvinnan är halsen och mannen är  huvudet.

Egypten

Om du bryter en flickas revben växer 40 nya ut.

Döda katten på din bröllopsdags kväll.

Att få stryk av mannen du älskar är som att äta russin.

Pakistan

En mans heder vilar mellan kvinnans ben.

Kvinnan är mannens sko.

Våga – mitt ledord 2012

Inför varje nytt år väljer jag ett ledord.

Det ord som ska lysa över mina beslut. Som ska färga vad jag gör under året.

2012 års ord är: Våga.

Jag sätter ibland upp hinder för mig själv att jag inte kan, eller vet hur man gör. Det ska jag sluta med. Jag ska våga lite mer. Såväl inom mitt arbete som det jag gör på fritiden.

I mars kommer jag att kasta mig ut för att nästan på heltid skriva på nästa bok. Jag ska också våga mer när det gäller musiken.

Ord under åren har varit:

2006: Förändring – det året sa jag upp mig.

2007: Uppbyggnad – det året startade jag en reportagebyrå.

2008: Företagsamhet – det året ombildade jag till aktiebolag och köpte ut mina kompanjoner. Jag gav ut boken Vänskapskoden byggde en egen hemsida och startade denna blogg. Jag firade också ett bra resultat på mitt företag.

2009: Roman. Jag skapade förutsättningar för att skriva en roman, lade om min verksamhet och började på en författarutbildning på Skrivarakademin.

2010: Lust. Men det var lusten som kom av sig. Mamma dog och ett jobbigt år följde. Men – jag skrev klart min roman och blev antagen av ett förlag!

2011. Musik. Vårt nystartade band Need A Nurse fick en replokal, vi har gjort en fantastisk resa tillsammans under året och nu fått en spelning. Jag tog tillbaka musiken i mitt liv, en önskan jag haft i många år.

 

Don´t fuck with my Time

Nu kanske det låter lite gnälligt här, men jag är vansinnigt trött på människor som inte kan hantera sin tid.

Att man någon gång kommer för sent händer såklart även den bästa, liksom att en tid glöms bort eller att man måste ställa in.

Men de som ofta gör det, och använder ursäkten “jag har så mycket att göra” eller ännu värre: “jag har så dåligt med tid”, tycker jag är ganska så respektlösa. Och oproffsiga.

Finns det någon modern människa i arbete som inte har mycket att göra?

Finns det någon som har mer tid än någon annan?

Tid är det enda vi har precis lika mycket av. Vad vi fyller den med beror på vad vi själva säger ja eller nej till.

Den som ständigt kommer försent slösar med någon annans tid, den som ställer in möten i sista sekund gör likadant.

Tid är något vi har delat ansvar för. Därför gör vi upp överenskommelser om när vi ska träffas, ha möten, äta middag eller vad vi nu ska göra när visarna anger en viss siffra.

Bland annat därför är jag frilans. För att mer styra över min egen tid. Och för att välja vem jag arbetar med.

Jag arbetar inte med den som inte kan hantera tid.

Den tiden ägnar jag hellre åt annat.

Årets julklapp – tid

Handelns utredningsinstitut (HUI) har nu utsett 2011 års julklapp – den färdigpackade matkassen, som levereras hem.

– Det är en nyhet, den säljer bra och den speglar den tid vi lever i, säger Emma Hernell, analytiker på HUI Research, i dagens SvD (Läs artikeln här).

Jag skulle vilja lägga till – Och den sparar tid.

Såväl tjänster som varor säljs alltmer där kunden sparar tid. Kunden köper tid. Matkassen är en sådan, Nespressomaskinen en annan. (Man slipper mala bönor, och diska).

Frågan är – vad gör vi med tiden vi sparar? Fyller den med mer jobb?

Nytt jobb: “Cause of death: Woman”

Jag har nu börjat arbeta med projektet Cause of death: Woman, där journalisterna Karin Alfredsson och Kerstin Weigl och fotojournalisten  Linda Forsell dokumenterar våldet mot kvinnor i tio länder runt om i världen. Bilden ovan, som Linda Forsell tagit i Pakistan. visar en kvinna som vägrade gifta sig med sin kusin och gifte sig med en annan man istället. Då kastade kusinen syra på henne.

Projektet kommer resultera i en internationell sajt som ska lanseras i Washington DC, februari 2012, utställningar samt publiceringar i Aftonbladet och andra medier. Under projektets gång kan arbetet följas via dagliga inlägg på causeofdeathwoman.com.

Projektet finansieras av Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund med hjälp av medel från SIDA. Läs mer här.

Vad kommer jag att bidra med? Jag ska granska texter och stötta i fortsatt arbete för de tre journalisterna, delta i att ta fram och utveckla sajten. Jag har börjat läsa texter. Jag visste att kvinnors situation i världen i vissa länder är för jävligt, men det är jävligare än jag trodde.