Det är annandag påsk idag och jag har varit ledig sedan i torsdags. Då skrev jag om Maggan, var i hennes huvud, hon är berättarjaget.

Hon mådde inte så bra. Hela hon är ett kaos och när hon steg på ett flygplan för att resa till Thailand med sin fru fick de inte sitta tillsammans. När de försökte få hjälp av kabinpersonalen fick de svaret att de inte gärna splittrar på familjer. Maggan, som annars är ganska tuff, började gråta, och precis i den meningen slutade jag skriva.

Hela torsdagskvällen bar jag Maggans utsatthet med mig.

Imorgon börjar skrivande igen och jag tänker på Maggan där hon står och gråter. Vad ska hända nu?

Jag har haft mycket att göra som INTE har med min bok att skaffa. Saker jag skjutit upp eftersom tiden var så tajt med förra projektet (Cause of Death: Woman).

Igår exempelvis, ägnade jag hela dagen åt en test jag skulle genomgå för att få vara kvar i Stödstyrkan på MSB. Jag skulle också uppdatera min profil på deras hemsida. Min dator har krånglat, liksom min uppkoppling och min nya telefon. Jag har varit så stressad över att det tagit så mycket av min skrivtid och svurit högt över diverse teleoperatörer och myndigheter.

Idag var det däremot bästa förutsättningarna för att skriva. Inget kvar på listan ”Att göra”. Vad gör jag då? Jo, går ut och fikar, köper godis och påskris, ägnar timmar åt Facebook och kollar om det går någon bra film dagtid.

Ställtid, heter det. Tid man behöver för att ställa in sig.

Och jodå, jag har skrivit, ty ställtid blir till slut skrivtid. Imorgon deadline för 20 sidor till Åsa Anderberg Strollo som ska läsa och tycka. Jag har skrivit 28. Men är det 28 sidor som håller?

Helgen har helt gått i musikens tecken. Need A Nurse repade i vår stuga. Chili con carne stod på spisen, öl på verandan. Musiken värmde huset och nu är kroppen fylld av energi.

Vi har också egen Staff:

Ibland tar tekniken för mycket tid. Som igår. Ny dator och ny telefon, och Tele2 som inte gjort vad de ska.

En hel dag gick utan att jag skrev en enda rad. Jag kände stress. Nu är det en ny dag. Nu ska jag in i min jag-persons huvud igen. Tänka som hon, berätta som om jag vore någon annan. Inte bli störd av strul. Nu, nu går jag in i den bubblan.

Hej då.

Jag har börjat skriva.

Det är en helt annan sak att skriva sin andra bok, dels tryggheten att det finns ett förlag (som åtminstone är intresserade) dels alla erfarenheter jag har med mig från arbetet med förra boken.

Märker att jag arbetar mer med mina meningar den här gången, har en tendens att skriva många korta, för många att det ska bli flyt. Jag jobbar också mer med karaktärerna och gestaltningen. Och arbetar nu med det man kan kalla introduktion.

Jag är än så länge i en hall, hemma hos huvudrollsinnehavaren. Och en död hund.

Första kvällen på mitt Nya Liv började bra. Nina Ramsby kom. Vi kikade på DVD med Bonnie Raitt och lyssnade på Johnny Winter. Vi lekte med två låtar, jag spelade munspel och tyckte det lät uselt. Men det tyckte inte Nina och Pauline. Nina lärde oss spela några av Visorna, med helt nya gitarrgrepp. Det var en riktigt workshop!

Det bästa med kvällen var att Nina satte stopp för mitt eviga strukturerande. Hon sa: ”Vi ska strukturera, men inte än. Nu ska vi leka. Känna oss för vilka låtar vi ska lira.”

Och vi kände.

Morgonen efter gick jag min vanliga långa promenad med Anja. Då tänkte jag på Ninas ord. ”Strukturera, men inte än.” Jag som stressar halvt ihjäl mig med att strukturera upp typ HELA min roman innan den ens är skriven. Och det blir bara ett enda stort hinder eftersom det är en uppgift som dödar hela kreativiteten

Jag strukturerar sen, tänkte jag. Och vips började jag istället tänka på mina karaktärer. De blev levande. Riktigt skojiga, och jag tog fram ett ritblock, penna, sax och foton. Där skapade jag några av birollerna i min bok. Jag gillar dem redan.

Och så har jag träfat Åsa Anderberg Strollo. Vi har gett varandra deadlines (strukturerat). Varannan vecka ska vi lämna 10-20 sidor, som vi läser och ger feedback på. Jag har redan fått 20 sidor av Åsa.

Nu börjar det.

Jag har avsagt mig så gott som alla uppdrag, endast husdjur och ett fåtal resjobb för TT Spektra tar jag på mig. Men till 90 procent är jag nu tjänstledig i 6 månader framåt för att ägna mig åt två saker:

1. Författande
2. Musik

Författande
Jag har rensat mitt skrivbord och bland mina mejl. Min första dag handlar om att också planera. Hur ska jag lägga upp mina dagar? Jag tänker också ut vilka personer jag vill träffa i det närmaste för att komma igång, få inspiration och tala litteratur. På min lista står:

Åsa Anderberg Strollo
Majgull Axelsson
Helena von Zweigbergk
Karin Alfredsson
Kerstin Weigl
Min förläggare Cina Jennehov
Min redaktör Mia Thuvesson

Musik
Jag fortsätter med det roligaste som hänt på länge, vårt härliga band Need A Nurse, men jag ska också sätta igång egna projekt som stavas blues. Där har min fru Pauline en viktig roll (se henne lira här), men också hennes kusin Nina Ramsby. Jag har länge drömt om att också få spela med min bror Kristofer Sjöström. Den drömmen ska jag se till att förverkliga.

Det kom ett mejl, från Bodil Johansson. Hon meddelade att hon hade fått ett brev angående att min senaste bok ska bli talbok. Bodil bor i Malmö, jag i Stockholm. Vi har väldigt olika efternamn. Men Bodil heter vi båda två.

Jag tackade Bodil för att hon var så vänlig att höra av sig om detta. Bodil lovade också att skicka brevet till mig, och skrev så här i följande mejl:

Hej Bodil,
Idag skickade jag upp ditt brev och om Posten är välvillig kommer det fram innan helgen. Hör gärna av dig om du ska göra någon läsning i Malmö.

Det är inte så många som heter Bodil (fast filmpriset i Danmark heter så) men alla jag träffat med detta namn har varit vänliga själar. Du kan alltid lita på en Bodil.

Vänliga hälsningar
Bodil

Nu har det kommit fram. Till rätt Bodil.

Som sagt: Man kan alltid lita på en Bodil.

Ingår:
Kamerahus + objektiv 17-85 mm

2 st minneskort: 2 GB + 8 GB

2 st batterier varav det ena oanvänt (köptes juli-11)

Batteriladdare

Manual på svenska

Mjukt fodral

Pris: 5000 kronor

(OBS: Det är inte min kamera som syns på bilden ovan. Läs mer här om kameran)

Plötsligt hände det. Vi spelade in en blues. Pauline och jag. En enda tagning per instrument. Så ska blues skapas.

Pauline på gitarrer och sång. Jag spelar munspel.

Betty Blue