Kanada 2: Toronto

Har aldrig varit i en stad med så många pågående byggen. Enligt vår guide 130 stycken, alla bostadshus. Mellan de blanka skyskraporna finns låga tegelhus. Det ger Toronto en ganska märklig bild, fylld av framtidstro.

Tips efter endast två dagar.

– Guidad tur i bryggeriet Steam & Whistle. Olika priser beroende på hur mycket öl man vill ha med sig hem. Jag betalade 15 dollar, fick en bra guidning, dricka l på plats och gick därifrån med en 6-pack. (Här bryggs bara en enda sort. någon provning är det således inte. Bara att dricka och njuta)

Bryggeriet är inhyst i den gamla centralstationen, i samma byggnad där loken tvättades. Nu står de bara utanför och är snygga.

– Guidad tur med dubbeldäckare. I Toronto är bussarna ganska skraltiga, men väldigt personliga. Toronto är Kanadas största stad med 2,6 miljoner bofasta i innerstan, hälfetn av dem är födda i et annat land. Vet ingen stad som visat en sådan märkbar stolthet över sin mångfald, (i det uttrycket kan ni också läsa in gay).

– Åk upp i CN Tower, tevetornet som syns över hela staden och som blivit en symbol för Toronto. Vänner åkte så långt man kan komma, 447 meter, hela tornet mäter 553 meter. Den vågade kan betala lite extra och får då gå utanpå tornet (!).

– Hyr bil och åk till Niagara. Nästa blogginlägg.

Kanada 1: mötet

Det är svårt att resa till nya platser utan att jämföra med sådana man redan varit på.

Exempel: När jag var i Vietnam, Laos och Kambodja  hade jag Thailand som referens. Det var dumt. Och visst jämför vi med hemma bara vi åkt över bron för att besöka Köpenhamn? Jag förstår mekanismerna.

Nu är jag i Kanada, jag hade inte så många egna bilder och föreställningar om landet. Så jag jämför med USA. Borta är det stökiga, det extra everything, här råder ett lugn, ett lagom kanske, och jag tror aldrig att jag varit i ett land där människor är så genuint snälla och hjälpsamma.

Stannar med kartan i ett gathörn – någon är där och frågar om de kan hjälpa till.

Beställer på restaurang – någon frågar var vi kommer ifrån, och stannar en stund och pratar. Nyfiken, men berättar också lite om sig själv.

Stannar i en håla – någon kommer fram och berättar att han studerat i Ystad. Och vi får en karta med personliga tips.

Stannar vid en betalautomat – någon kommer fram med en 10-dollarsedel och säger att vi kan ta den.

Svårt att ge recension av ett jättestort land som Kanada, bara efter en dryg vecka. Men en sak är säker, jag har fått mersmak. Så lätt och härligt att vara här. Det vet vi ju, att det är människorna som gör det.

Resorna jag gör …

… blir alltmer fyllda av reflektion. Mer än sevärdheter och souvenirer.

Sitter på ett hotellrum i Montreal och ser ut över den regntunga staden. Har just checkat in.

20130616-165430.jpg

Vi har tagit oss hit med bil, från Toronto via Niagara, Kingston och Ottawa. Jag har varken kört eller läst karta.

Bara åkt med.

Bara suttit och tänkt. Reflekterat över mitt liv, nya beslut, förändringar när jag kommer hem.

En helt ny inriktning i livet väntar. Det är faktiskt det jag är mest uppfylld av just nu.

Hade tänkt skriva om det vi sett och ge lite tips, men detta ville ut först.

Njuter av kyssar

Tre dagar till avresa och inte bara redigering av romanen ska vara klar. En hel del frilansjobb ska skickas iväg, ett av dem handlar om att inreda balkongen för katt. Intervjuade författarkollegan Simona Ahrnstedt och hennes fina siameser Simba och Hawkeye.

Jag fick kyssar i en liten påse som jag nu njuter av.

Inte var dag man får kyssar av en romanceförfattare.

Det är inte synd om mig

Gnäller över att jag måste jobba intensivt nu. Ont i axlar. Men det är inte synd om mig.

Jag har världens finaste utsikt där jag sitter på landet och skriver, har plockat en bukett liljekonvalj och dricker gott kaffe. Min hund Anja snusar i en fåtölj.

Ute är det varmt. I mitt manus frusen sorg.

Fyller på med energi

Jobbar som ett svin nu. Trött ibland så jag stupar. Viktigt att fylla på med energi, jag gör det på två sätt: Det ena är långpromenader med min hund, det andra är musik.

Igår kväll med 7 återförenade band på Kafé 44. Vår trummis Cattis Törnvall var med, liksom vår basist Yvonne Häggström. Stolt och glad över dem. Och fylld av energi nu.

233 sidor på 14 dagar

Igår var jag på möte med min redaktör. Det är tredje versionen av manus vi går igenom, och jag ska nu redigera igen. Det är mentalt väldigt tungt att tro att man är så gott som klar, och förstå att det återstår många långa dagar framför datorn. Igen.

Jag har deadline 5 juni. När jag fick höra det sa jag: “Det går inte.”

Men när jag kom hem började jag genast jobba och har redan rivit av 30 sidor. Vissa stora grejer kommer jag inte att kunna riva av. Det finns krångliga tider att räkna ut, berättelsen är i tre plan, varav två flätas samman. Säg så här: Båda mina hjärnhalvor måste jobba.

Mycket ska strykas, annat ska skrivas om, inte så mycket skrivas till.

Jag har 14 dagar på mig om jag arbetar varje dag fram till deadline. Det är 17 sidor per dag. Det ska jag fixa.