16 aug 2011 Ryan Air tar bort resglädjen
Det är härligt att resa. Spännande och lite lyxigt. Man sätter sig till rätta i ett flygplan fyllt av förväntan, får en drink och varma leenden. Ibland känns det till och med lite flärdfullt.
Utom när man reser med Ryanair. Som många vet ett lågprisflygbolag med ett enormt flygnät över Europa. De har skapat möjligheter för många att ha råd att resa. Om man inte checkar in väska, eller köper deras försäkring, eller prioriterad ombordstigning, eller behöver ta med musikinstrument, sportutrustning, eller spädbarn. Ryanair tar betalt för allt. Vill man dessutom ha hjälp med att skriva ut ett boardingkort på flygplatsen kostar det 40 euro. När Ryanair häromåret skickade ut pressmeddelande om att de skulle ta betalt för att gå på toaletten ombord, var det få som reagerade. Det var helt i Ryanairs linje.
Om man ändå väljer att flyga med Ryanair, förvandlas resan härlighet snabbt till en känsla av att vara boskap som ska förflyttas. Det är uselt skyltat, det finns nästan ingen personal att fråga om var man ska köa. Som passagerare på Ryanair får man ingen numrerad plats. Det betyder att de som köpt sig fram i kön markerar platser för sitt sällskap som står längre bak i kön. Stämningen är inte direkt trevlig då man kliver ombord. Jag har vid flertalet tillfällen sett barnfamiljer desperat försöka få hjälp av personalen för att de ska få sitta tillsammans. Ett lätt fixat problem på de flesta andra flygbolag. På Ryanair hör jag en flygvärdinna svara en undrande pappa med sin flicka på armen, att det inte är hennes problem.
Ryanair har också sparat in på bekvämlighet genom att inte göra stolarna fällbara, liksom på leenden, eller andra uttryck för vänlighet (service är inte ett aktuellt ord här). På senaste flygningen hade flygvärdinnan ingen växel att ge tillbaka på mitt kaffe. Hon skulle komma tillbaka, sa hon, det var fler som inte fått rätt pengar tillbaka. När växel sedan började delas ut fick jag ingen. Jag påpekade detta, och fick svaret: ”Jag gör bara vad jag blir tillsagd”. Till slut fick jag pengarna, efter tre påminnelser och besök i personalens kaffepaus.
På hemresan med samma flygbolag är det dags för nästa utmaning. Den inhandlade spriten, chokladen eller parfymen på taxfree, får inte tas med i en påse. Allt ska få plats i handbagaget. Eftersom många av oss valt att resa med enbart handbagage blir det nästan omöjligt att trycka in mer. På plats strax innanför gaten står Ryanairs personal för att kolla att endast ett handbagage per person tas ombord. Är handbagaget för tungt, eller för stort, så kostar det extra.
När jag väl fått en plats på planet funderar jag på om det verkligen är värt mödan att resa med Ryanair. Billigt är sannerligen inte alltid bäst. Men billigt behöver heller inte vara dåligt. Andra lågprisflygbolag, exempelvis Norwegian eller Air Berlin känns som rena rama lyxen i jämförelse. Och dyrbolag som Sas, som i ärlighetens namn inte kostar en förmögenhet att resa med, kan framgångsrikt vända sig till oss resenärer som vill tillbaka till resglädjen och känslan av flärd. Men mest av allt funderar jag på hur Ryanair tänker när det gäller bemötande. Att vara hjälpsam, och kanske till och med le, kostar väl ändå ingenting.
(Krönika i Vi nr 6/2011)